Kan det någonsin vara kärlekslöst att sätta tuffa gränser?

Det kan upplevas och uppfattas som att du handlar kärlekslöst till en början, särskilt om du är van att bära, hålla och ta överansvar för andras känslor; ett så kallat medberoende.

Vad som krävs för att du ska vara kvar i ditt eget kärleksfält utan att lämna över dig till andras energi är att du håller ditt space även om den andre dömer dig, kallar dig saker eller sprutar frustration på dig. 

Du har all rätt i ditt liv kära vän att ta hand om dig och dina egna känslor i första hand och du behöver inte bemöta eller ta hand om någon annan om det är vad som krävs för att du ska vara kvar i hjärtat hemma hos dig. 

Stanna kvar och låt tilliten läka alla tvivel från pressen utifrån. Du vet. Du har sanningen inom dig om vilket ansvar du faktiskt måste ta för ditt välmående. 

Omfamningar 💚

När ett skepp kommer lastat med tung energi.

När du upplever att någon utanför dig kastar skuld på dig, vars egna inre domare om hur saker borde vara av rätt och fel löper amok; kliv omedelbart in i dig själv och upprepa: "jag är fri från skuld". 

Det finns stor chans att den andres tunga energiklump blir till din egen och flykt/försvarsbeteendet slår på och cirkusen av drama är igång annars. 

Var medveten om hur du tar emot andras känsloklumpar och ta ditt ansvar att hålla din egen kärlek högst. 

Och som jag skrivit tidigare, gå, lämna rummet, flytta dig rent fysiskt ifrån den typen av energi. 

Frid inom dig först och främst för att kunna ge kärlek inifrån ut från hjärtat mot det yttre. Kärlek förställt från hjärnans illusion är inte hållbart. 

Hållbar outtömlig kärlek är den som börjar inom dig genomströmmande alla celler och perceptionen ut. Vi vet alla när ett skepp kommer lastat full av skit.

Du är värd din medvetna närvaro i ditt varje nu. Kram 

Att stanna upp och våga möta det lilla barnets längtan

Idag är det en "vad är det jag egentligen håller på med? Vad är det jag egentligen vill ge ut till världen? På vilket sätt vill jag egentligen tjäna världen i kärlekens namn?" - dag.

Jag tittar på min resas framfart och det känns inte längre lika relevant att inbilla mig att jag går akademin för att bli andlig terapeut. Jag erkänner att jag går den för min egen skull och jag vet att det är min renaste intention utan att värdera eller döma den. 

Det är mitt författarskap som jag vill utveckla och det är genom det skrivna ordet som jag vill tjäna kärleken. 

Jag vet att jag har hållit fokus på min egna personliga resa och utveckling. Och jag känner mig inte det minsta redo ännu att hjälpa andra. När jag skriver är det fortfarande ur mitt eget perspektiv och alla ord är sprungna ur det jag själv upplever som människa och går igenom. 

Jag vill forfarande hjälpa mig själv först. Har denna Mercury retrograd period fått tillgång till ett brett helikopter perspektiv och kunnat så hur långt jag förvisso kommit, men hur lite av ödmjukhet inför min egen mänsklighet jag har hållit. Jag har ställt höga krav och pressat mig hårt igen. 

Jag vet att jag är kärlek och att jag är ljus, jag har även de senaste veckorna fått skärskåda och inser att jag parallellt med min själsliga utveckling klivit in och ur ett uppblåst ego som gått igång på prestation och sin egen förträfflighet.

Idag tar jag ett par kliv tillbaks och ber om hjälp. Jag bugar och accepterar mig för allt som är jag inklusive mina öppna köttsår som nu blottats. 

Jag vill tillåta min egen läkning. Jag har haft så bråttom och ignorerat tålamodet. Tårar strömmar ner för mina kinder och jag förstår att jag måste ta hand om mig 💖