Personligt år 8 är äntligen över!

Tack 2016, du har väckt upp mig ännu ett par omgångar och skakat om mina mänskliga föreställningar/illusioner. Du har visat mig hur jag ägnar mig åt självmobbing, hur jag lägger ansvaret utanför mig, hur min inre domare låter och på vilka arenor den fortfarande ägt mig. Det ena mönstret och inprogrammerade hjärnstyrda beteendet efter det andra har blottats.

Att på riktigt luta mig mot mina egna ord om viljan att lära och vara vaken för nuet för att kunna andas ut och hämta hem läropengen utan skuld, samvete och fördömande har varit det gångna årets tema. Viktigast av allt har för mig varit att låta människan i mig få en famn att gråta ut i och tillåta allt välla fram, att en gång för alla sluta kuva mig själv. 

Jag börjar försiktig tona in allt mer på min inre röst, den har fått en kanal som inte längre går att tysta ner och jag vet att det inte finns någon återvändo. Jag har mött min kraft och blivit överraskad över det utrymmet den allt mer vill ha. 

Jag ligger i badet och njuter av musik, av att vilja skriva och av att det nya året är starkt på intågande. För mig är temat för nästa år att fortsätta följa min vilja och att lyssna till mig själv. Jag vill leva uppmärksamt och delaktig i mitt nu. Jag tänker hedra min kraft och låta intutionen leda mig, lekfullt, nyfiket och vaket. 

Allt gott till dig som läser och massors av utökad självkärlek, gränssättning och hjärtats ledarskap önskar jag oss! C

Du vet när det är dags för nästa steg framåt

När du har varit tillräcklig upptagen av att ta hand om dig själv och dina hål, ditt energiläckage, när du lyst upp dina skrymslen och eller för alltid valt att stänga vissa dörrar, då är du redo för den varaktiga glädjen och det hållbara välmåendet som är oberoende av livets skiftningar och yttre omständigheter. Du har lärt dig allt om att vara kvar och att ge dig själv utrymmet att vara dig på.

Du stannar upp i ditt stilla hemma och bruset tystnar, för du lyssnar för första gången i ditt liv. Du har bekantat dig med din egen melodi och du är trygg med alla harmonier och passage. Trygg och närvarande finns du plötsligt där för första gången på plats oavsett. Finns ingen flykt. Finns inget försvar. 

Ja, jag har i otaliga år burit och släpat utan egentlig kapacitet. Jag har varit ett hål som försökt fylla mig själv med andra hål och det har väl det bekräftelsetörstande egot tyckt vart alldeles förträffligt. Under uppvaknande processen har jag varit i stort behov av en annans trygga famn att docka in i och den har funnits. Men att jag då samtidigt lekt hamn åt någon annan har varit mindre lyckat. 

Denna höst har mitt tema varit: omstart, på nytt sätt och med utgångspunkt från det trappsteg dit jag hade kommit, medveten om min utveckling. Jag upphörde med att vara i konstant handling som en flykt in i att nästintill tvångsmässigt ge uttryck. Jag har aktivt praktiserat att vara min egen bästa vän. 

Det är inte förens nu som jag från hjärtat fullt ut kan säga att när jag avsätter tid för dig så är jag på plats. Och det är inte förens nu som jag kan säga att mitt självvärde och självkärlek är oberoende av hur du då tar emot mig. 

Så ja, den gudomliga tiden för att komma ut som personlig coach, medium/healer är för mig nu. I liten skala. Jag är redo och det känns härligt att vara den jag är. Just så vill jag att du som har haft vägledning av mig ska uppleva det. 

Resan fortsätter. På återseende fina ni 🌟💛🌟

Vem följer du?

Jag hade skrivit ut min uppsägning kort och konsist på ett A4 och andaktigt lagt in pappret i en plastficka. När jag klev in i mötesrummet smärtade mina käkar och jag vispade runt händerna i olika lägen.  

Hon tog emot pappret ögnade igenom det och sköt kvickt tillbaks det med orden: "ta tid på dig", av någon anledning tittade jag upp på henne djupt och länge och andades ut med hjärtat. 

Min inre röst hade hela tiden sagt att jag vill sluta fly. Att jag var på min rätta väg i mina lärdomar i att aktivt öva mig på mina kärleksfulla gränser, att våga stanna kvar hemma i mig själv.

I förvirring och iver att lära sökte jag under våren fortfarande efter rättesnören och bekräftelse utanför mig själv, framförallt efter en tillhörighet som kunde ge mig en annan identitet. 

Jag värderade och dömde fortfarande ut olika livsstilar och modeller, beteendet denna gång var förtäckt med ett andligt uppvaknandet och en övertro på andliga förespråkare. Ja, egot spelade mig som ni hör forfarande ett härligt spratt. 

Parallellt med detta har min personlighet faktiskt transformerats och tillåtit mig komma i djupare kontakt med min innersta kärna och sanning. Min intuition och mitt hjärta har expanderat och håller utrymmet. På grund av denna dissonans ledde det till en härdsmälta. En annan slags utmattning- den andliga var då över mig. 

Det var riktigt skönt att lägga ner alla bollar och att på allvar börja leva. Orden hon sa "ta god tid på dig" resonerade, och det har i praktiken inneburit att jag lär känna mig själv, mitt välmående och min glädje i mitt nu.

Jag utmanar mig själv varje dag, framförallt på mitt jobb i förskoleklass, jag övar mig på de verktyg jag har skaffat mig det senaste året, men frågan jag ställde mig vid tidpunkten runt Spaniensemestern var högst relevant: har jag kul? 

Igår var första gången denna höst som jag avskalat och naket kunde svara ja på denna fråga. Och vad behövdes för att jag skulle kunna landa i det svaret? Det vet jag och det räcker för mig. 

Inspirerad och lustfylld i mig själv står jag nu kvar. 

Tack för att du ville ta del av mina ord och jag vet att även du kommer allt närmare din renaste klang. 

Trygg

Den trygghet som är med vissheten att du bär, när du vågar släppa ut allt och möter upp dig själv, då förmår inget längre hålla dig gisslan. 

När du älskar dig fullt ut genom skuggorna och in i ljuset och allt löses upp, då finns bara förnöjsamheten kvar. 

Vissheten om att allt är precis som det ska. I tillåtande finns utveckling, och med lärdomarna ökar välmåendet. 

Förmågan att vara den jag vill vara för mig. Ja visst; naken, öppen, hudlös och skör, min enorma kraftkälla att ösa ur. Varandet.

Självkärlek

Att vakna upp och bjuda dig på omtänksamma och älskliga tankar, att ligga kvar vaket och känna in dina fantastiska levande och fria andetag.

Du tar dig utrymmet för en dusch eller med kärlek tvätta ansiktet, sen klär du på dig något som lyfter morgonen ur nattens dvala och adderar ljus och de färger som glittrar med ditt inre. 

Varsamt intar du en kopp av det du tycker är gott, själv föredrar jag numer citronvatten, kanske tar du den med dig ut eller tänder ljus och sätter på skön musik. 

Medveten om dig talar du vackert med din personlighet och lovar dig själv att vara närvarande och kärleksfull genom dagens resa. Vad det än är som samspelar fint med din glädjes ton så kommer du tillbaks till den melodin i ditt varje nu. 

Du är allt och ingenting och genom de facto att du lever lyser ditt varandets magi som det mirakel du är. När du vilar ögonen på sådant runt om dig som får ditt inre att le så är det en spegling på din skönhet. 

Lika mjukt och andaktigt som du håller av en annan älskar du dig, din vilja, din lust och din längtan. Du rår om dig genom dagens timmar och är på plats i ditt eget sköna hemma. 

Du ger dig själv kärlek och tar emot allt som är runt dig med kärlek. Kärleken vibrerar och håller den högsta av frekvenser, du är den. Kärlek börjar med dig inuti dig. Inifrån ut. Älska dig. 

Liten summering av perioden som dragit förbi

Att leva livet ur hjärtat innebär för mig med det vakna medvetande jag har i mitt just nu att tillåta mitt varande få största möjliga utrymme. Jag är färdig med att sätta värde på min existens baserat på prestation.

Jag vill fortsätta leva i glädje som jag lärt känna den och stöttar mig själv numer till att göra val som långsiktigt och hållbart går i harmoni med mitt välmående och lust till livet: med andra ord urkraften i att få vara mig fullt ut. 

Tidigare famlade jag efter rättesnören. Jag önskade desperat följa en mall, en allmän sanning som skulle kunna representera kärleken. Av lågt eller nästintill obefintligt självvärde har jag många gånger lämnat över rodret, makten och definitionen av mitt varande till något utanför mig och lyssnat på andra i första hand och tillskrivit de högre värde än mig själv.

Att på allvar komma hem och att stanna kvar, lyssna på mig, ta mig på allvar och faktiskt prata med mig själv och söka svaren inom mig har varit otänkbart för min hjärna. Även om jag länge har skrivit om intuiton och att låta den vara livets kompass så har jag inte levt fullt ut som jag lärt, fram tills för ganska nyligen. 

Jag börjar se att det där med att känna en stabil och egen värdegrund förankrad från mig ner i jorden och upp i universum är det jag försiktigt har jobbat med nu de senaste två åren. Heja, mitt rotchackra är i balans på alla plan! 

Nästa läxa och lärdom som jag antagit är att fortsätta träna gränssättning på jobb och i relationer. Mina egna kärleksfulla gränser som stöttar min vilja och min idé om hur jag vill leva mitt eget liv.

För att kunna göra det har jag börjat observera mina blixtsnabba tankar och känslor som kommer från personligheten med dömande och värderande av min egen existens.

Istället för att låta min personlighet manipulera mig med sin uppfattning av rätt och fel vill jag lustfyllt och nyfiket träna mig med mitt vakna medvetande att känna in och gå på min rena intuiton. 

Det är hög tid att låta hjärtats intentioner få expandera med full styrka åt alla håll och kanter och tända upp mig själv. Fri från grubblerier och bärande av andras känslor och karma. 

Känner mig så lycklig och klar i kropparna efter den senaste periodens intensiva utmaningar och transformationer. 

,

Puss på er alla och må ni låta er kraft få leva ut och styra 👑🌸💜

Hur känns det?

En sak min kära mentor och vän Diana många gånger har påpekat är orden: "men hur känns det då", denna mening har min hjärna registrerat men inte greppat.

Hjärtat har uppenbarligen med eller utan allt prat om intuition, inre stämgaffel och kompass inte fått en susning till att integrera orden: "hur känns det då?" Icke! 

Jag har ju som jag skrev i ett tidigare inlägg haft en duktigt manipulativ mental kropp som vägrat ge med sig kontrollen när det gäller analys och att få in saker i små lämpliga boxar och fack. Jag har alltså varit upptagen av att kategorisera och analysera mina upplevelser och glömt bort hur det känns. Dessutom kan jag biktenligt erkänna att hjärnan utan min vetskap kört ett strategiskt spel, som gjort att jag eftersökt och jagat min kraft utanför mig. 

Om ni följer bloggen vet ni att jag de senaste dagarna stått i en kraftig metamorfos. Nu råkar jag ju känna till att jag inte är särdeles ensam om detta fenomen, vi har kollektivt stått under tryck av starka energier med Mercury retrograd, fullmåne, solförmörkelse och allt vad det nu är. 

Fram till denna senaste episod av kraftigt och smärtsamt skalande av löklager har jag således fortfarande varit upptagen av att regissera mitt liv och liksom stå utanför och betrakta det. I god tro tänkte jag väl att det var mitt högre medvetande som på något vis hade lite kontroll, som stod över allt annat mänskligt och dirigerade med taktpinne 😂

Och så var det bara en överaktiv mental kropp och övertrött hjärna som har haft sitt lilla roliga på diverse arenor, främst i vänskapsrelationer. Suck. 

Men så hur känns det då? Jo nu när trycket har börjat lätta och jag känner klarare igen kan jag på riktigt börja förstå poängen med att bara vara, ända ner i hjärteroten fattar jag så äntligen meningen med varandet för just den själ som är här.

I mitt nu skriver jag, då är jag i handling. Jag vet att jag vill ge ut dessa ord, då många av er känner igen sig och om jag har hjälpt mig en bit på min väg mot att leva fullt ut i hjärtat vill jag självklart dela med mig. 

Men att ha balans i flödets fors är att likt andetagen både dra in och ut. Min rika visdom och kraft ligger just i vilandets varande. Det är där jag är när jag är i mitt essens. Och hade min kära mentor inte varit så envis och kraftfull i sitt uttryck så hade min personlighet aldrig förstått detta.

För att sända ut kärlek drar jag in kärleken och det gör jag allra bäst i mina tysta och intimaste samtal i närvaro och möte med mig själv. Gud inom. 

I mitt nu

Att gå bredvid och se på sitt liv, upptagen av att regissera och berätta om det som händer. Att analysera in i minsta beståndsdel och tro sig kunna skatta saker genom att beskriva dem. Det är ett beteende och en väg jag tidigare har valt i flykt från mig själv och oftast på grund av lågt självvärde. 

Långsamt, varsamt och närvarande i upplevelsen av alla möten är jag idag i mitt nu. 

Och det finns forfarande så mycket jag vill berätta för dig för att min själ författar. Men jag är färdig med att stå utanför och tro mig förstå. Jag kliver tillbaks in och är med mig i kärlek. 

Finns inga skäl längre till att tveka. Naken i sanning 💜

Att välja sina relationer

Om och om igen kom det för att visa mig vad jag själv skapade i sinnet som krånglade och sänkte mig. I olika former förvisso, men alltid med samma kontenta: att jag blev dränerad på energi.

Jag är tacksam för sommarens insikter och mentala små käftsmällar, då jag själv har bett om dem. Jag ville lära mig allt om vänskap ur hjärtat på ett hållbart, varaktigt och djupare plan. Hjärnan hade tidigare burit på föreställningar om ansvar i vänskapsrelationer som lagts på mig utifrån och som jag omedvetet spelat med i.

Jag kan idag uppleva hur min egen frekvens och vibrationer höjt sig rejält från illusioner. Hur relationer baserade på osanningar visade sitt ansikte för mig denna sommar och hur allt rasade. Mina egna ohållbara beteenden i den yttre strukturen föll dem lika så. Jag har aktivt och medvetet fått lägga ner förväntningar, krav och tron på att jag måste förklara mig.

Detta innebär att jag idag är mån om mig och vem jag spenderar min tid i verkliga livet med. Vem jag ger utrymmet och engagemang till i det närvarande mötet.  

I hjärtat finns inget krångel, antingen vill du vara med den andra eller så vill du inte. Vilka vill du vara med? Vilken frekvens vill du att dina vänskapsrelationer ska matcha? 

Jag vet vad jag vill och det är framförallt att vara min egen bästa vän och att få utrymmet att vara det på genom en hel del egentid. Känner mig lyckligt lottad som i mitt nu har sådana vänner som tillåter mig ta mitt space och som är kärleksfullt närvarande när vi väl ses. 

Bekännelser

Ibland fattar jag nada, zero, pannkaka. Alla goda råd gömde sig åt var sitt håll. Hjärnan fick fri spinn och förmodligen hann jag knappt registrera när jag tappade det. 

När det susar ända ner i tårna och villrådigheten tar över. Det är då jag får upprepa högt för mig själv: 

"andas min vän, stoppa ner fötterna i myllan, titta upp, öppna dig för en annan verklighet än den förvirringen skapat". 

Medan den plötsliga tropiska kvällsbrisen fläktar på mig låter jag alla intryck och utmaningar som människan i mig inte kan greppa få passera. Utan att lägga någon värdering på det som pågår där i den konstruerade verkligheten tillåter jag den bara vara. 

Jag har lärt mig en oerhört avgörande skillnad i mitt förhållningssätt till min mänsklighets varande detta år och det är att acceptera, älska och omfamna allt som är. Det är i mitt här och nu som jag får kontakt igen med det vidunderliga varandet.

I vila behöver våra hjärnor inte förstå. Där behövs ingen kontroll eller svar på vad ska hända här näst. I den zonen får varandet ta överhand, och det är där vi många glömmer bort att hämta hem oss. 

Ja jag bekänner jag springer fortfarande ifrån mig emellanåt. Det är som det är. Gå hem igen. 

Bara en liten torsdagseftermiddagspåminnelse.                          💗🌸💗

Jag skriver ett försoningsbrev

Jag har tänkt på vår relation och jag vill att du ska veta att jag förstår hur övergiven du måste ha upplevt dig vara: under sängen, inlåst på toaletten, efter bestraffningar, skrikandes i försvar.  

Jag är så tacksam för att du under din uppväxt aldrig krympte eller tog på dig en osynlighetsmantel. Trots att du tidigt fick lära dig att parera och läsa av stämningar hemma så tillät du dig fantisera fritt och leka ohämmat. Jag är stolt över dig att du aldrig lät dig kuvas eller stöpas. Gud inom dig och kontakten med rösten var och är mirakler.

Jag är ledsen för att du tog på dig stryk på den vägen, att du byggde upp och lagrade det sagda och gjorda från henne som en del av dig själv i form av konstant kritik och oduglighetskänsla i ditt unga vuxna liv. 

Jag beklagar att du trodde på att du var omöjlig, lat, bekväm, oresonlig, oönskad och icke älskad.

Jag önskar jag hade gått tillbaks till dig där du blev utspridd och kvarlämnad tidigare, att jag hämtat hem dig kärleksfullt men jag visste inte vad kärlek var. Jag tackar dig för ditt tålamod, för att när jag väl kom tillbaks hem så lät du mig ta dig in i min villkorslösa famna, tack till bebisen, till ettåringen, till treårstrotset och upp till en ledsen tonåring. Tack för att ni tror på mig idag och att ni litar till att kärleken helar oss. 

Jag förlåter mig själv för att  pappas död 1998 utlöste lång tid av mörk sorg. Jag är ledsen att jag inte förstod att ta hand om känslorna av att ha blivit övergiven och förkrossad för all tid av hans plötsliga hjärtstopp. 

Jag förlåter att jag lät mitt liv styras av sorgen och att jag tog på mig olika roller som var och en bidrog till ohälsa, vrede, frustration, depression och utmattning. 

Jag förlåter mig för att jag tillät mig bli värderad, dömd och identifierad i den yttre strukturen. Jag förlåter mig för att jag flyttade tillbaks till min hemstad, jag förlåter mig för att jag trodde på att jag kunde reparera min relation med henne genom att spela hennes spel och vara duktiga dottern.

Jag förlåter mig själv för alla de gånger jag brukat våld på mig i mental, fysisk och känslokropp. Jag förlåter mig själv för att jag de senaste åren efter utmattningen överlämnade makt och kontroll till egot trots att jag i hjärtat kände att det inte stämde. Jag är obeskrivligt tacksam att min andliga kropp vaket kallade på min uppmärksamhet genom denna period. 

Jag förlåter mig för att jag under 2014 förbrukade mig, för att jag inte satte kärleksfulla gränser och för att jag in absurdum trodde att mina prestationer skulle ge mig värde och kärlek utanför mig. Jag är samtidigt tacksam för att korthuset rasade och illusionen kraschade.

Jag förlåter mig själv för att jag utsatt mig för sådan enorm press av att varje dag tvinga mig in i något som jag inte vill. 

Jag tackar universum för ljus, för tillit som spreds, som tände upp och tillät min egen inre kraft börja vibrera och stiga i frekvens. 

Jag är tacksam att medveten närvaro fyllde upp mig inifrån och för den fantastiska utveckling  och transformation jag tillåtit genom att aktivt välja i mitt varje nu hållbar varaktigt välmående och glädje. 

Jag är förlåten och jag är fri. Jag älskar mig. Frid 

Acceptera och förlåta

Inget blir någonsin vad jag med min skuld och min skam tidigare har upplevt. Jag visste inte då vad jag agerat på, reagerat efter eller vilken tung energi som jag burit på och som tolkat den illusatoriska världen. 

Att släppa ut de dystra och destruktiva vibrationerna uppåt och förlita mig på den nåd som kommer från den allomfattande källan är min enda sanning i verklighet amen.

Det jag vet idag skänker inte bara tröst, lättnad och tillit, det ger mig inre frid som långsamt men säkert sipprar ut i varje cell i min kropp och transformeras till varaktig välmående.

Jag vet att det är min uppgift att se till att vårda och upprätthålla denna balans. Jag vet att det är ett ansvar jag kan och vill ta. I meditation, i bön, i högre kunskap och i att hålla mitt kärleksfulla flöde så vet jag att jag är hemma. 

Jag är hemma och jag har det gudomliga inom mig, precis som även du har då vi är en. Det är glädje, det är lekfullhet och det är hög energi i ditt varje nu genom dina val. Med fokus och vilja på dina steg är du fri att ta dig dit du vill 💙 

Att leva högfrekvent är ditt val

Vi har olika ingångar till att gå till handling med rensning av all icke kärlek vi lagt på oss genom åren. 2016 är verkligen rensningens år för mig, på min väg mot att fullt ut leva och konsumera högfrekvent. 

Min resa har gått genom invärtes mental och känslomässig rensning; att observera utan att döma och värdera mina föreställningar och spel som pågått, som fortfarande pågår då jag är här i mänsklig form för att leva och lära. 

Det går allt fortare att registrera när det krånglar, skaver eller inte är ren skär kärleksenergi som upplever och tolkar. Jag tycker mig veta när det är sinnet som lurpassar och vill återta kontrollen och styra. 

Det är skönt att veta att jag har rensat upp och tagit ansvar för dem mest avgrundsdjupa och mörkaste illusionerna om mitt eget självvärde. Det blir liksom inga fall och dramer längre. Det blir inga tvära sentimentala kast och mitt liv handlar inte om dåtid eller framtid. Här och nu är det kristallklart och fyllt av villkorslöst varande. 

Det känns allt enklare och givet att äta sånt som gynnar mitt varaktiga hållbara välmående och min inre glädje. 

Det innebär på inget sätt att min mentala kropp eller min känslokropp inte får sin vilja igenom, det betyder att jag är medveten om vilken vilja jag styr efter. I längden och i det stora hela är det inte lilla barnet och offret som styr mitt ätande längre och min vilja att äta högfrekvent finns där allt mer i fokus. 

Jag vet att jag är på väg på en resa där det inte längre finns någon återvändo och jag litar fullt ut till processen. Jag jobbar med rensningen i mitt tempo och jag tar fullt ansvar för min vilja.

Frid 💙

Längtan hem 💜

Allt är energi. Allomfattande och strålande. Sammansatt och riktad. Energi. Vi har ett inre universum. Vi är uppsättningar av energier. Ursprunget. Källan. Alltet. Gud. Kalla det vad du vill. Vi är alla en. Hemma hos oss själva i vår ryggrad finns stommen. Grundenergin. Ljus. Mittpunkten. Förenade. Skalar vi av oss allt vi klätt på, tänkt och känt är vi där tillsammans. Lika. Utan dömande. Utan värderande. Vi är. Ren skär kärlek.

Så svårt för dig att förstå att du i din grundenergi står utan skuld. Vi är energier. Förkroppsligade. I mänsklig form på vår kära jord. Här i detta liv för att lära. Vi har alla burit på våra läxor och vi har hamnat i situationer och händelser och stött på olika energier på olika vägar bort men inte hem. 

Så vad händer när du återvänder hem och slutar famla efter svaren i de yttre strukturerna hos andra delar av dig? Då tar du varsamt hand om dig. Du börjar lyssna och ta dig själv på allvar. Du lär känna din inre röst och din längtan. Ditt välmående blir prioriterat och din glädje blir varaktig och hållbar. 

Du ser dig inte separerad från någon utan förstår att du är fullkomlig och hel i din grundenergi, ditt autentiska ursprungliga jag. Du har vaknat upp och ditt medvetande börjar söka sig till sammanhang där du kan få utvecklas och växa. Du tillför flöde och expansion i ditt varje nu.

Och det finns dem som gjort det före dig och det finns dem som är i sin renaste form. Det finns dem som för dig representerar den där sköna, vackra och kristallklara energin. De är vägvisare. De är guider. De är ljusbärare. De är ljusarbetare. Och de finns. På vår jord flödar det av en massa positiv energi som är kärlek. 

Mannen på bilden berör mig. Han appellerar till mitt hemma. Jag älskar energin. Ett med allt. Allt och ingenting. I evighet. Bortom tid. Bortom rum. Och inga illusioner kan någonsin ta det ifrån dig eller mig. Du är en del av allt. Jag är en del av allt. Universum inom oss.

Socker

Ja men hej hej på dig,  

som du vet har jag under 2016 skoningslöst fått observera mina automatiserade och reflektionslösa beteenden, jag har synat dessa och gjort en hel drös med självreflektioner. Att detta görs utan att döma eller värdera är viktigt att påpeka. 

Ett av beteendena är intaget av det snabba vita sockret/ egentligen det vita mjölet för min del. Jag vet nu att jag stoppat i mig det i samband med känslan av rastlöshet. 

Det visar sig i min fysiska kropp som en form av överskottsenergi. Något som jag tidigt i livet lärt mig att jag behöver lugna eller bedöva. 

Ju mer socker jag intagit desto mer har det behövts i systemet för att lugnet skall bli tillfredsställt. Och med socker i systemet är jag således konstant lite borta, energilös och bedövad. 

Jag har gått runt här i mitt eget hemma och frågat mig: varför söker jag ett lugn utanför mig själv när jag faktiskt äger inre frid? Jag har även ägnat mycken tankekraft att skapa nya rutiner och ändrat min kosthållning succésivt. 

Tror ni det har hjälpt mig fullt ut att bryta med detta beteende och mönster som jag ägnat mig åt i stort sätt hela min livstid, (bortsett från 1990-2002 då nikotinet ersatte)? 

Svaret är nej. Min sockerkonsumtion har inget med sökande efter lugn att göra. Istället har jag de senaste två veckorna haft fullt fokus på att observera det som jag förstått kommer med känslan av överskottsenergi/rastlöshet. De senaste veckorna frågade jag mig istället: för vems skull ska jag hållas lugn och för vem skull ska denna så kallade överskottsenergi dämpas? 

Detta med att ha en massa energi som vill iväg som ping-pong bollar, att faktiskt känna sig understimulerad, det innebär ju att det finns kraft att hämta! Min utmaning i nuet blir att använda denna kraft och kanslisera den på ett sett som ger mina fysiska kropp den stimulans som den vill ha och att finna min väg till att skapa balans i denna min mänskliga farkost.   

Först och främst önskade jag vara hållbart och varaktigt fri från sockerbehovet, jag minskade intaget. Denna vecka är det noll-tolerans som gäller för att avprogrammera mig helt från illusionen att jag behöver "dämpa mig, lugna mig och inte vara så rastlös." Jag har även förstått att jag måste gå till handling rent fysiskt. Spännande att nyfiket och lekfullt utforska! 

Tack för att du hänger med mig, förhoppningsvis har jag väckt något även i dig. Kram 

Lite kanaliserat budskap för dagen 💜

Det är något mycket hudlöst och skört i denna kollektiva energi som är. Vi ser oss uppifrån och utifrån och allt vi jobbat med och utvecklat hittills gör att vi släpper ännu fler och djupare lager ifrån oss.

Vår inre kraft ställs inte längre emot våra gamla föreställningar. Vi vet vad vi är. Det råder ingen tvekan om att kärlekens tidsålder är här. 

Med alla dina mänskliga sinnen och med ditt inre instrument- din intuition har du dina gamla begränsningar framför dig att stilla betrakta. 

Det är inte av drama, av sentimentalitet eller för tron på att du måste förändras eller prestera som din känslighet nu skakar om dig och får ännu en omgång av gråt att släppas ur dig. Det är för att du redan är i hamn. Du är hemma. Du är i ditt allt. Du är i din sanning. Det är av inre lycka som tårarna strömmar. 

Kampen är över för länge sedan. Greppa facklan och fortsätt gå. Du är magisk, du behövs och vi är så stolta med dig. 

Kärlek

Vad är det du styrs och drivs av?

De flesta känner till att vi har känslor som vi stundtals kan identifiera oss med och tro på som dagens eller för all del livets sanningar. 

Många av våra känslor är automatiskt inlärda, dessa känslor har en direkt koppling till hur våra hjärnor lärt sig genom år av automatiskt agerande på flykt- och försvarsbeteende. Våran uppfattning av den egna verkligheten styrs av dessa filter. 

Hjärnan tycker den är jätteduktig när den lärt sig automatiserat beteende och det är svårt för den att styra om och köra in på nya banor av sig självt utan hjälp av känslorna eller ditt medvetande. 

Våra känslokroppar reagerar olika på olika ämnesområden. Ibland är vi som små orättvist behandlade kränkta treåringar som upplever att vi inte blir förstådda, vi vill ha tröst eller bara bli sedda. Är vi omedvetna om att det är dessa våra inre barn som styr signalerna till hjärnan kan vi ju snabbt räkna ut att det kan bli lite tokiga handlingar baserat på dessa inre barns känslor.  

Vem är det då som kan styra upp och ta hand om vad du baserar, grundar och utgår ifrån; i dina handlingar och val i livet? 

Vem är det som är ansvarig att se till att du går till handling varje dag på ett sätt som gynnar hållbart välmående och glädje? 

Vad kan du göra för att börja betrakta livet ur en kärleksfull perception som går i linje med att du är hel, älskad och värdefull? 

Du kan börja med att observera dig själv och din uppfattning om vilken grund du står på; vilka är dina grundläggande värden om vad du är? 

Du kan stärka upp ditt inre så det får utrymmet att lysa och expandera. Du kan sluta lämna över makten till yttre strukturer. Du kan bjuda dig själv på utrymmet att få lära och utvecklas.

Vad du gör varje dag i ditt nu är avgörande. Du kan ta nya steg varje dag som leder dig framåt och som skapar nytt syre och flöde. Du kanske behöver justera och se över vissa val, men du kan aldrig göra fel när du handlar ur ditt hjärta. 

Du är en lärande, växande och expanderande människa. Ta kommando i ditt nu och välj med ditt öppna vakna medvetna hjärta 💗

Puss och ta hand om er

Skriftspråkande

Att vara skriftspråkande har för mig inneburit fram till ganska nyligen att jag skapat ifrån illusionen att jag i alla fall är något genom mina ord. 

Jag har under några års tid lagt mig till med ett beteende baserat på rädslan alltså illusionen om att: skriver jag inte så finns jag inte och skriver jag inte så missar jag något. Grund illusionen kommer från en känslan av utanförskap och känslan av att inte tillhöra. Jag har varit rädd för att missa något om jag inte figurerade där i den skriftspråkliga värld jag byggde upp. 

Min persona på sociala medier har de senaste åren levt sitt egna liv. Jag är tacksam för dennes lärdomar och kunskaper som den införskaffat sig; om den virala världen och om de skriftspråkande. Jag är ett självlärt fullblodsproffs om du frågar min personlighet. 

Men tillbaks till verkligheten och den jag är just nu. Jag är allt och ingenting. Jag är ett vaket medvetande som lever i en mänsklig kropp. Jag roar mig med att se igenom illusinoerna som pågår parallellt med varandet och jag njuter av att veta att jag har min fria vilja att välja vad jag ska tro på. 

I min övertygelse finns det två val; antingen vara kvar i rädslorna eller kliva tillbaks in i den vidunderliga tilliten. 

Nyfikenheten och lusten till lärande finner inga gränser jag älskar att utforska i mitt varje nu. Är ödmjuk inför min mänsklighet och dess tolkningar av det som upplevs. Finns inget kvar att krångla över, att skapa drama kring, eller att bli sentimental över. Finns bara en endaste stor omfamnande kärleksfull frihet. 

Frid! 

I declare love

Mitt mänskliga sinne är skapat utifrån tanken om att jag måste växa upp, skaffa mig kunskaper och lärdomar utanför mig själv, att min hjärna liksom måste bearbeta och processa sin omvärld och tolka och analysera den. Sinnet har fått styra och kontrollera i en herrans massa år och nej jag är inte hux flux fri från min mänsklighet eller min hjärna.

Om du frågar mig har jag det senaste året ifrågasatt sinnet på alla möjliga och omöjliga sätt, observerat hur den ter sig och hur den reagerat genom flykt och försvar utifrån hjärnans rädslostyrda perspektiv. Hjärnan hade lärt sig att tolka och värdera allt. Illusionen om att vi är våra känslor, att vi är våra tankar och att vi är våra hjärnor har fallit duktigt lager efter lager, jag har skalat och det har varit en ibland smärtsam procedur för sinnet; min mänsklighet har inte frivilligt gett ifrån sig makten och låtit sig övertalas. 

Det här årets senaste transformation har skett genom ett medvetet intensivt renande genom elden. Jag är mig tacksam för att jag hållit ut och stått upp för min rätt att vara mig trogen och sann.  

Min hjärna är omprogramerad av mig själv och resultatet är att jag är fri. Fri från föreställningar om att jag är si eller så. Hjärnan har slutligen kapitulerat och även den säger att den vill släppa idéer som leder till suranade, förminskande, avundsjuka orättvisor, stress, fientlighet, försvar och flykt. Min hjärna tröttnade till slut den också. Och nu ber mitt sinne mig om att bli medvetet ledd in i välmående och glädje. 

Sinnet vill ha goda och gynnsamma val, sinnet ber om närvaro och möjlighet att få samarbeta med hjärtat. Sinnet eftelyser olika saker för att fungera optimalt, det kan tex vara god mat och vila. Sinnet mår fint av stimuli i form av gemenskap och kreativitet. Det är allas eget ansvar att se till att tillgodose sin mänsklighet detta. Vi är olika bra på att ta hand om oss. Att sätta kärleksfulla gränser och att våga kommunicera vår vilja. Vi tränar, övar och lär oss allt om att vara människor. 

Jag har slutit fred med min mänsklighet, jag har tagit henne i min famn och förklarat min kärlek. 

Ur hjärtats perception finns inget annat än varandet. Vi är alla ljus och kärlek och allt annat är bara illusioner som ligger som slöjor framför kärleken. 

Jag Älskar livet precis för vad det är och vad det varit och för vad det kommer att bli för jag är allt och ingenting. 

Frid 💙

Tacksam

Jag är tacksam för att vara medvetet vaken och hemma i mitt hjärta, att jag ser genom illusionerna. 

Jag är tacksam för naturen, ren luft och rent vatten.

Jag är tacksam för solen och det liv den ger på moder Jord.

Jag är tacksam för mänsklighetens ödmjukhet och omsorg. 

Jag är tacksam för kärleken och ljuset inombords, jag är en del av allt och jag älskar att skapa magi ur kärlekens kraftkälla. 

Jag är tacksam för alla som bär ljuset främst och lyser upp för oss alla.

Jag är tacksam för musik och ord. 

Jag är tacksam för mitt inre välmående, för glädjen och skratten. 

Jag är tacksam för alla stunder av lärande om varandet. 

Jag är tacksam för frid. 

Varandet

Bara vara. Bara så. Expandera varandet. Lär mig att aktivt välja mitt varande, stor skillnad mellan att vara uppe i tankar och vara fri i hjärtat. 

Använda det skarpa intellekt jag har i samklang och intonation med själens språk; ja, jag vet min sanning. Jag hör min intuition. 

Vågar jag uttrycka den fullt ut ... ?

Kan det någonsin vara kärlekslöst att sätta tuffa gränser?

Det kan upplevas och uppfattas som att du handlar kärlekslöst till en början, särskilt om du är van att bära, hålla och ta överansvar för andras känslor; ett så kallat medberoende.

Vad som krävs för att du ska vara kvar i ditt eget kärleksfält utan att lämna över dig till andras energi är att du håller ditt space även om den andre dömer dig, kallar dig saker eller sprutar frustration på dig. 

Du har all rätt i ditt liv kära vän att ta hand om dig och dina egna känslor i första hand och du behöver inte bemöta eller ta hand om någon annan om det är vad som krävs för att du ska vara kvar i hjärtat hemma hos dig. 

Stanna kvar och låt tilliten läka alla tvivel från pressen utifrån. Du vet. Du har sanningen inom dig om vilket ansvar du faktiskt måste ta för ditt välmående. 

Omfamningar 💚

När ett skepp kommer lastat med tung energi.

När du upplever att någon utanför dig kastar skuld på dig, vars egna inre domare om hur saker borde vara av rätt och fel löper amok; kliv omedelbart in i dig själv och upprepa: "jag är fri från skuld". 

Det finns stor chans att den andres tunga energiklump blir till din egen och flykt/försvarsbeteendet slår på och cirkusen av drama är igång annars. 

Var medveten om hur du tar emot andras känsloklumpar och ta ditt ansvar att hålla din egen kärlek högst. 

Och som jag skrivit tidigare, gå, lämna rummet, flytta dig rent fysiskt ifrån den typen av energi. 

Frid inom dig först och främst för att kunna ge kärlek inifrån ut från hjärtat mot det yttre. Kärlek förställt från hjärnans illusion är inte hållbart. 

Hållbar outtömlig kärlek är den som börjar inom dig genomströmmande alla celler och perceptionen ut. Vi vet alla när ett skepp kommer lastat full av skit.

Du är värd din medvetna närvaro i ditt varje nu. Kram 

Att stanna upp och våga möta det lilla barnets längtan

Idag är det en "vad är det jag egentligen håller på med? Vad är det jag egentligen vill ge ut till världen? På vilket sätt vill jag egentligen tjäna världen i kärlekens namn?" - dag.

Jag tittar på min resas framfart och det känns inte längre lika relevant att inbilla mig att jag går akademin för att bli andlig terapeut. Jag erkänner att jag går den för min egen skull och jag vet att det är min renaste intention utan att värdera eller döma den. 

Det är mitt författarskap som jag vill utveckla och det är genom det skrivna ordet som jag vill tjäna kärleken. 

Jag vet att jag har hållit fokus på min egna personliga resa och utveckling. Och jag känner mig inte det minsta redo ännu att hjälpa andra. När jag skriver är det fortfarande ur mitt eget perspektiv och alla ord är sprungna ur det jag själv upplever som människa och går igenom. 

Jag vill forfarande hjälpa mig själv först. Har denna Mercury retrograd period fått tillgång till ett brett helikopter perspektiv och kunnat så hur långt jag förvisso kommit, men hur lite av ödmjukhet inför min egen mänsklighet jag har hållit. Jag har ställt höga krav och pressat mig hårt igen. 

Jag vet att jag är kärlek och att jag är ljus, jag har även de senaste veckorna fått skärskåda och inser att jag parallellt med min själsliga utveckling klivit in och ur ett uppblåst ego som gått igång på prestation och sin egen förträfflighet.

Idag tar jag ett par kliv tillbaks och ber om hjälp. Jag bugar och accepterar mig för allt som är jag inklusive mina öppna köttsår som nu blottats. 

Jag vill tillåta min egen läkning. Jag har haft så bråttom och ignorerat tålamodet. Tårar strömmar ner för mina kinder och jag förstår att jag måste ta hand om mig 💖

Din energi- ditt engagemang

När du är engagerad är det som att du känner livet i dig. Kanske känner du att du brinner, du är närvarande, känner dig delaktig, du kan bli som uppslukad av det du för tillfället ägnar dig åt. Att känna engagemang är att ha en direkt koppling till hjärtats energi och fält. Kopplingen till ditt energifält sker oavsett vad det är som engagerar dig, vare sig du befinner dig i kärlekens glädjefält eller om ditt fokus ligger inom hjärnans/ personlighetens/egots- fält: det spelar ingen roll, du bränner av energi när du engagerar dig.

Hjärtat är en enorm kraftkälla av energi. Ditt hjärta står i direkt förbindelse med alltet, varandet, universum eller kalla det liv rätt och slätt. Sätt att fylla på energi är att sova, inta näringsrik föda, sola och att försätta sig i stillhet; meditera, vara med naturen och att medvetet närvarande förankra sig i sitt varande.

Du väljer själv vad du vill engagera dig i. Du kan vara vaken för att det är du själv som styr och bli medveten om din energiåtgång och ditt engagemang. Att vara oengagerad och göra stillsamma saker kan i perioder vara det du har energi till, i sådana lägen är det helt enkelt ett säkert kort att återhämta sig på. Att vara oengagerad och stillsam kan i andra lägen leda till letargi- du känner dig uttråkad.

Det är bara du själv som kan ta reda på var du ligger i energiskalan och var på din individuella engagemangs- skala du således vill lägga dig på. Hur många faktorer som kräver ditt engagemang och fokus skiftar i tid och i dagsform. Det finns ingen annan än du som sitter på sanningen om var du befinner dig i ditt liv och vad just du vill engagera dig i och lägga din energi på.

Tidigare ville jag känna mig engagerad mest hela tiden. Jag behövde brinna för att känna mig levande, jag behövde vara i handling för att känna mig bekräftad och jag sökte konstant efter livet utanför mig själv. Jag var en mästare på dramer och händelser. Min mentala kropp höll konstant i gång, om jag råkade stilla mig kom jag i kontakt med annat som låg där under och pyrde och ville fram. Känslor som inte fick finnas, kvarglömda förnekade delar av mig själv som övergivet väntade på uppmärksamhet pockade, skavde och orsakade panikångest. Detta tillhör inte längre mig, jag skriver om det mest för att lägga en bakgrund till den resa jag för ett år sedan nyvaket och medvetet valde att gå in i. Resan in till mig själv och min kärna.

För ett år sedan tog jag beslutet att hoppa av karusellen, rädda mig själv baserat på att jag befann mig på ruta ett igen efter att ha återhämtat och arbetat mig tillbaks från ett totalt haveri och en utmattning 2010. Att jag efter min utmattning systematiskt jobbat mig rakt in på samma ruta i min dåvarande spelplan gjorde att jag denna gång på riktigt ville lära mig, göra min läxa, ta mitt ansvar och syna vad min hjärna trodde på.

Idag ett år senare är jag tacksam och glad över att jag inte avvikit en sekund från min sida. Hur svårt det än har upplevts av personligheten att lämna ifrån sig makten, hur många smärtsamma minnen jag än har behövt möta upp och transformera, hur mycket rädslorna än velat sätta klorna i mig har jag stått upp för min rätt till självkärlek och rätten att leva ett liv i hjärtat och med glädjen som främsta kompanjoner. Resan till mitt inre har det senaste året tagit största del av mitt engagemang och min energi.

Jag är idag stolt över att ha funnit mitt eget space, expanderat och att jag kan njuta av en jämn hållbar glädje, trygghet, kärlek och frid som omsluter. Inuti och hemma i mig finns stillheten och det är ifrån detta varande som jag önskar utgå från på min fortsatta resa. Här finns inget annat än kärlek och ljus. Jag vill lägga min energi och mitt engagemang åt det som är gynnsamt för expansionen av kärleksfältet.  

Tack för att du besökte min blogg, jag hoppas att orden landade i din energi och att du känner dig kengagerad. Varm kram

Kontakten med din energi

I min dåtid fick det forceras fram eller så kom det som en akut nödlösning. Jag vet numer när det ska prioriteras och då finns inga andra alternativ. Jag pratar om när det är dags att stänga ner, låta hjärnan skifta till totalt viloläge och kliva in i min egen miljö.

Det som då istället får komma till tals är rösten. Den där inre rösten som vi kan kalla hjärtat eller själen. 

Mitt hjärta älskar när jag är i mottagande läge, när min feminina energi får utrymmet att låta mig ta emot det som ska och vill komma till mig. Hjärtat jublar och skickar ut full tillit. När jag sänt ut vad hjärtat älskar och vibrerar med min glädje så vet jag numer att goda saker kommer till mig. Jag behöver inte längre med hjärnan veta exakt vad det är som ska komma eller hur. Jag är förankrad, buren och omfamnad av ljus och kärlek.

De högre energierna finns för alla. Egentligen behöver du inte göra eller tänka något särskilt heller för att vibrera högre. Det som krävs är att du tillåter ditt medvetande att styra upp din upptagna och automatiserade hjärna. Vad är då detta ditt medvetande? 

Kort sagt är det ditt högre jag, den ursprungsenergi som är du. Till skillnad från den personlighet som byggts upp av din hjärna genom årens tankar, årens föreställningar och allt som oftast falska illusioner av vad, vem och hur du är. Ditt medvetande är den som observerar och hör din personlighet. Den som du skulle kunna rådfråga: vad gynnar mig i det stora hela? 

Hjärtat/ själen vill dig väl, den vill att du mår bra, att du får vibrera engagerat och den vill att du ska känna dig delaktig i ditt liv. Hjärtat vet. Med hjärtat bara vet du att det är rätt. Det kan kännas lätt, något kittlande, du kan få ståpäls, mjukna och eller bli oerhört direkt trött som leder till att du släpper taget om personlighetens grepp. 

Att vara i vila är för mig samma som att tillåta mitt naturliga flöde ta utrymme, engelskans ord: space ger en annan mer rättvis klang känner jag. Livet i mig får ta plats och leda mig. Kärleken är min karta, intuitionen min kompass. När jag är närvarande i mitt eget space tillåter jag livet höja mig.

I mitt nästa inlägg kommer jag skriva om att ta space. Tack för att du läste, varm kärleksfull omfamning till dig 💕

Att vilja må bra 💙

Det senaste året har jag gjort många aktiva och medvetna förändringar i min vardag, allt för att vara den som äger mina problem, som styr upp min överaktiva mentala kropp. Min främsta intentionen har varit och är fortfarande att öppna upp vägen in till mitt eget hjärta och hålla det vidöppet. Kärleken vill flöda fritt.  

Mycket av min resa har handlat om att lära känna mig själv i mitt här och nu. Att stanna upp och låta de känslor och reaktioner som vill komma upp till ytan få komma fritt. Till en början stod jag i en hel del sorg och smärta med pågående ångestattacker. Jag hade ingen aning om att jag kunde ta hand om mig själv. Jag visste inte och kunde inte föreställa mig att jag skulle vara kapabel att möta upp allt som ville välla ur mig. 

Att ha Diana och Själens Oas att få gå till så frekvent som möjligt, att delta på meditationer och upptäcka mitt inre liv har för mig inneburit att få hjälp till självhjälp. Livsavgörande vägledning och coachning till självläkning, självkärlek och till den kärleksfulla glädjen som livet är. 

Det får ta den tid det tar. Utveckling kommer med insikter och lärdomar efter hand, läropengar som gör att du så småningom börjar greppa att du kan släppa förståndet. Ja, du kan efter hand helt släppa taget om hjärnans styre, alla gamla förställningar och illusioner. Ju mer du vågar stanna upp i nuet, för att titta på dina reaktioner på miljöer och andra själar desto mer nycklar får du till hur lite eller mycket din hjärna, den personlighet du byggt upp dominerar dig. Du kliver till en början in i en stor självrannsakande period där speglingar är dörrarna till dig. Vi är alla en. 

Du har rätt att må bra och leva med kärleken fritt flödande och detta vill hjärtat att du ska förstå för att du ska kunna vända hem och hitta ditt sanna jag. Det är lätt att identifiera kärleksfulla vänliga tankar, känslor och handlingar då dessa får oss att må gott, känna oss glada, lätta och fria. Att verkligen greppa att du kan höja ditt medvetande, börja styra din egen verklighet är att långsamt och målmedvetet börja städa upp och att varje dag göra aktiva val. Att ta ansvar för ditt eget välmående. 

Ditt hjärta vill att du ska må bra. Universum vill att du ska må bra. Du har många med dig, omfamnades runt dig som vill att du ska må bra. Det är fullt möjligt att lägga allt sitt fokus på att må bra. 

Det går att träna upp dig på att välja bort allt annat. Att vända dig inåt och hämta hem din egen kärleksfulla kraft och finna ditt ljus är att stå kvar med dig själv och att aldrig någonsin lägga ansvaret utanför dig själv. 

Vill du ha verktyg, guidning, pepp, återkoppling, någon att prata med eller healing så finns det många vänliga och kärleksfulla själar som står redo. Men du är den viktigaste. Det är du som skall vilja börja göra förändringarna. Ingen annan kan vara din krycka, ingen annan kan fylla de bekräftelsehål du har, ingen utanför dig själv kan älska dig hel. 

 

Hej kära du

Jag vet inte om du har läst mig tidigare eller om det är din första gång som du möter mina ord. Hur som helst är du hjärtligt välkommen. 

Jag har tidigare bloggat för tarotguiderna, precis som då kommer du även nu få följa med på min uppvaknande- resa. Min högsta intention är att bredda kärleksfältet, låta spirit expandera och ta största möjliga utrymme. 

Här utgår jag ifrån att vi alla är själar i fysisk kropp. Vi har kommit olika långt i vårt uppvaknande; från att ha varit totalt hjärnstyrda till att allt mer på vår egen väg och resa hitta in och kunna förminna vår inre röst. 

Denna inre röst är hjärtat som uttrycker sig, som kan fungera som din inre kompass och som är kärlek. Styrkan i kärleken som jag för närvarande uppfattar det är ljuset. Vi är alla en och kommer från en och samma ursprungsenergi. 

Vi har alla ljus och tillåter det lysa olika mycket. Inuti, hemma och närvarande med själen har vi förmågan till läkning och helande från allt gammalt vi tidigare burit omkring på och låtit oss styrasav. 

Vi kan uppleva oss vara separerade men det är bara en hjärnans illusion, alla liv som pågår parallellt med varandra är att betrakta som olika föreställningar. 

Jag förespråkar ingen universell sanning och tro mig inte sitta på dina svar till hur du ska komma hem till ditt hjärta och välmående. Däremot är jag oerhört glad och tacksam över att det finns så många före mig som gjort sin resa mot uppvaknade och som lyser upp så kristallklart. 

Du är aldrig ensam på just din väg i växande och utveckling. Du kan alltid hämta inspiration och kraft i att ta del av andras höga energi och lätthet. Jag vill med denna min blogg kunna hjälpa till på vägen mot att höja vårt kollektiva medvetande och låta kärlek ta plats. 

Jag hoppas innerligt att du ska trivas och kika in.