som du vet har jag under 2016 skoningslöst fått observera mina automatiserade och reflektionslösa beteenden, jag har synat dessa och gjort en hel drös med självreflektioner. Att detta görs utan att döma eller värdera är viktigt att påpeka.
Ett av beteendena är intaget av det snabba vita sockret/ egentligen det vita mjölet för min del. Jag vet nu att jag stoppat i mig det i samband med känslan av rastlöshet.
Det visar sig i min fysiska kropp som en form av överskottsenergi. Något som jag tidigt i livet lärt mig att jag behöver lugna eller bedöva.
Ju mer socker jag intagit desto mer har det behövts i systemet för att lugnet skall bli tillfredsställt. Och med socker i systemet är jag således konstant lite borta, energilös och bedövad.
Jag har gått runt här i mitt eget hemma och frågat mig: varför söker jag ett lugn utanför mig själv när jag faktiskt äger inre frid? Jag har även ägnat mycken tankekraft att skapa nya rutiner och ändrat min kosthållning succésivt.
Tror ni det har hjälpt mig fullt ut att bryta med detta beteende och mönster som jag ägnat mig åt i stort sätt hela min livstid, (bortsett från 1990-2002 då nikotinet ersatte)?
Svaret är nej. Min sockerkonsumtion har inget med sökande efter lugn att göra. Istället har jag de senaste två veckorna haft fullt fokus på att observera det som jag förstått kommer med känslan av överskottsenergi/rastlöshet. De senaste veckorna frågade jag mig istället: för vems skull ska jag hållas lugn och för vem skull ska denna så kallade överskottsenergi dämpas?
Detta med att ha en massa energi som vill iväg som ping-pong bollar, att faktiskt känna sig understimulerad, det innebär ju att det finns kraft att hämta! Min utmaning i nuet blir att använda denna kraft och kanslisera den på ett sett som ger mina fysiska kropp den stimulans som den vill ha och att finna min väg till att skapa balans i denna min mänskliga farkost.
Först och främst önskade jag vara hållbart och varaktigt fri från sockerbehovet, jag minskade intaget. Denna vecka är det noll-tolerans som gäller för att avprogrammera mig helt från illusionen att jag behöver "dämpa mig, lugna mig och inte vara så rastlös." Jag har även förstått att jag måste gå till handling rent fysiskt. Spännande att nyfiket och lekfullt utforska!
Tack för att du hänger med mig, förhoppningsvis har jag väckt något även i dig. Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar