Från längtan till handling

Ett ärligt öppet beslut att vilja stå kvar och möta upp vad som än sker inombords i min gamla arbetsmiljö, en intention att inte fly ifrån mig själv. Jag har verkligen utmanat och utforskat min energi och fått ta hand om olika inre skeenden som kommit och gått under mina arbetsdagar. Nästan ett år har passerat och jag vet idag vad som matchar min glädje, min lust och vad som ger energi. Så tack till mig för att jag ville veta. Spännande. Det är från en helt ny utgångspunkt som jag idag kommer att välja något annat för mig i min vardagliga arbetsmiljö och det ger mig gåshud av upprymdhet.

Känner stor ömhet för den utveckling jag valt att ta och för lärdomarna jag fått. Att få ha mig själv som instrument och utgångspunkt är något helt nytt och rejält uppfriskande, jag kan på riktigt se att jag är kompetent att ta hand om mig och tillgodose mina egna behov för att må gott. Det har varit fantastisk att gå min två-åriga utbildning på Själens oas- akademin; att i min rätta takt närma mig vad jag vill bidra med och ge ut till omvärlden ur min sanning. Det ger mig en inre tillfredställelse att integrera all kunskap och få sända ut det med rent och öppet hjärta.

När jag varit hård och krävande mot mig har det varit ur låg energi och tidigare har jag provat alla möjliga och omöjliga sätt att trycka ner eller explodera dessa mentala föreställningar. Att idag fullt ut tillåta vad som än vill komma till uttryck, acceptera och låta det få kollapsa är en kärleksfull handling som tillåter rening och utrymme för nytt flöde i min personlighets energifält. Ett vackert verktyg att bara slå sig ner och låta det vara. Själv lägger jag mig bokstavligen på golv, mark eller klippa och släpper ut allt. Tänk vilken skön syn om vi alla skulle lägga oss ner och tillåta all oro och alla tyngre känslor få vara i tillit att vi bär. Så läkande ...

Jag hoppas ni får en trygg och kärleksfull påskhelg med fridfullt sinne. Varma kramar

Det sakrala liksom

Jag har upplevelsen av att en stor motor i mig som tidigare haft drivkraft nu totalt havererar och vill bli utbytt. Om och när egot gör minsta lilla motstånd till denna process eller dömer att jag faktisk är i ett mottagande skede uppstår en kamp med alla gamla utslitna LP skivor spelandes samtidigt. En känsla av att för alltid vilja somna in och aldrig mer behöva vakna upp igen tar då starkt över. Ja jag vet, detta kan låta minst sagt oroande.

Jag är vare sig road eller oroad. Jag förstår exakt vilka av mina egna små låga 3D monster kluster som nu vill bli synliga och få en röst. Den del av mig som för evigt blivit mobbad och nertryckt av mitt hårdaste dömande jag vill nu bli hörd. Hon vill att jag denna gång lyssnar ordentligt utan att ge vika eller fly undan. Så jag står som utanför mig själv (de gånger jag inte sugs in i det pågående skådespelet) och följer dramat som pågår inombords. 

Det vore en överdrift att påstå att jag tycker att denna process är intressant. Jag vet dock att jag stundtals kan tycka det och att jag har en liten berättarröst som gärna vill skriva ett skojsigt manus på ämnet ångest, men i skrivandes stund är det inte aktuellt och skrivandet bör nog mer ses som ett ångestdämpande verktyg. Att skriva om det känns mindre ensamt. Och jag är medveten om att jag inte är ensam egentligen. Har bara inte den där vännen som kan möta upp mig där i det djupet just nu, eller så är det måhända så att jag faktiskt vill ta hand om det här jättestora hålet själv.

Det är mäktigt att parallellt med att klustrena får utrymme för kommunikation står jag trygg, tillfreds och i ett jämnt flöde. Jag är medveten om att jag är redo för denna förändring, att jag själv bett om den och att jag kommer att komma ur renare och sannare ur det. Det behövs mycket tystnad, vila och glädjehöjande aktiviteter just nu och det är något jag vill tillgodose i större utsträckning.

Självklart är det så att när jag vistas i somliga offentliga miljöer manifesteras dessa lägre vibrationer inom mig i form av yttre skepnader så som nya utmanande kollegor och barn. Denna gång gick det inte att fly från ansvaret att dem är andra delar av mig. Det är som det är och det får vara så. 

Det går alldeles utmärkt att låta gamla övergivna depressionskänslor som blivit till orent badkarsvatten få renas och samtidigt skratta åt det, snorgråt och hysterska fnissanfall gifter sig fint här. Tacksam och glad över att kunna ta emot mig själv. Medkänsla och kärlek till oss alla.

Det visar sig

Ja när du har väckt liv i ditt inre klarseende finns inte alternativet att vika undan från sanningen kvar. Det som såddes och skulle bli kom, passerade och lämnade avtryck. När längtan efter tystnadens utrymme värker kan jag inte längre värja mig, jag resignerar snällt och släpper. Här i korridorernas landskap av känslokartotek pågår en översvämning av förlåtande. Tillåtnade och energikrävande.

Jag möter upp speglingar som utan tvekan visar upp hur jag i brist på tilltro och kärlek tröttat ut mig. En gammal utmattning som är på väg att bli min bästa vän, en del av min personlighet som har skrikit efter att få bli lyssnad på och älskat står nu här uppfordrande och tar sig ton.

Jag vill känna livet. Jag vill le och skratta högt. Jag vill utmanas i glädje, i lust och allt annat hör hemma någon annanstans. Där i det klivet rakt ut väljer jag om med utgångsläge det jag behöver nu. Med fokus på det jag vill, och det är uppenbart en helt ny okänd och för de lägre kropparna mycket skrämmande mark. 

Att våga blotta mig och vara naken i sanning är en intressant utmaning jag antagit. 

Kärleken är och jag vet att det kommer att visa sig. Ta emot 💕

När du vill ta ett steg fram

I varandet har du fått lära dig allt om läkning och stillheten inom dig. Din tillit har expanderat och du vet att du är buren av kärlekens villkorslösa famn. Du kliver gladeligen in till dig själv och stannar kvar, där tankar du upp och återhämtning har blivit lika självklart som dina andetag. 

Du har förmodligen lärt dig att inte vika undan en centimeter för att ta ditt ansvar för ditt hållbara och varaktiga välmående. Du testar dig nyfiket fram och utforskar vem och vad du vill vara i ditt nu. Med glädjen som bästa vän tar du dig fram. Du upplever en fin balans mellan allvar, disciplin, engagemang och lekfullhet.

Lärdomar livet gett dig har du plockat hem och omvandlat till din rika skattkista. Du har stärkt upp dig inifrån och du har bekantat dig med din självkänsla. 

Så där står du nu omringad av möjligheter och lustfylld längtan. Du vet att när du kastar dig ut så flyger du. Så vad vill du? Kontakten med din vilja är avgörande. Det är en hisnande upplevelse att inse att du sitter på kraften, att det alltid varit du. Den enda som kan hindrar dig är du. 

Sträck ut dina händer och påminn dig vackra själ att du redan har klivit framåt, du är redan på väg, du är i full färd med att ta stegen på din väg. Kärleksfullt närvarande belönar du dig med att lyssna in dig själv, precis där har du svaret när du vill ta ett steg fram.

För att

Att vara människa här i fysisk form, att förenas med varandra och våga blotta sig fullt ut bortom rädslan att förlora.

Att längta efter samvaro, beröring och att dela med sig av sina inre rikedomar.

Att mötas bortanför tankar, åsikter och illusioner om brist för att i dess ställe ge kärlek.

Att stanna kvar i tillit till att det du önskar redan finns. Att ha förmågan att känna tacksamhet och glädje över det som är.

Att nå utanför tid och rum innebär tålamodiga, konsekventa och dagliga val i kärlek.

I den renaste kärleksfulla närvaron ser du igenom och in i djupare dimensioner av liv. I expansion av kärlekens seende och varande materialiseras allt som matchar kärleken i dig.

Vänd hem och stanna kvar med dig. Allt du vill ha i kärlek finns redan. Släpp taget och låt det komma.

Att gå till handling; kärlek i praktik.

Kärlekens energi är varaktig och hållbar, kärleken ger långsiktigt välmående och innerlig bestående glädje.

Det kan tyckas vara en självklarhet men tål att repeteras; för att kunna skapa ur kärlek behöver vi först och främst bekanta oss med vår egen inneboende kärlek. Vi behöver kliva in i kärleken och stå kvar i tillit. Vi behöver lära oss att ta hand om vår inre kärleksenergi med största ömhet och varsamhet.

Lär känna livet i dig. Vad skänker dig ren glädje? På vilka olika sätt vill kärleken i dig ta form och komma till uttryck? Ge kärleken utrymme att få komma till tals lekfullt och kreativt. I ditt nu släpp  kärleken fri!

Genom dagdrömmar och meditation kan du bryta dig igenom personlighetens illusioner, föreställningar och tankar om dina mänskliga begränsningar. Som jag skrev i mitt förra inlägg "Värde": i kärlek finns inget som heter mer eller mindre, stora eller små steg, kärlek låter sig inte värderas.

Genom att låta dig vara den du är och utgå från dina egna kärleksfulla uttryck så bidrar du med kärlek och ljus och vad mer kan begäras av dig?

Låt kärleken i dig ta största möjliga utrymme i ditt varje nu!

Värde

"Jag vill inget hellre än att befria mig från gamla program och mönster som håller mig tillbaks i illusionen om mitt eget värde. Jag väljer kärlek …"

I mitt förra inlägg snuddade jag vid ämnet värde. För att ta vid där vi slutade vill jag börja med att skriva: kärleken låter sig inte värderas. Kärlek är allomfattande och evig, allt som står utanför kärleken är projiceringar från egot: illusioner skapade av sinnet.

Den illusoriska världen kan te sig nog så verklig då den är skapad energi vilken i allra högsta grad går att ta på i vår fantastiska värld av levande materia. Men energi sprungen från våra illusioner går som bekant lika snabbt att förändra, spräcka hål på eller förlora.

Det är våra personligheter som väljer i vilket eller vilka spel den vill spela. Det är i dessa föreställningar som värderande av självet och det som projiceras ut från vårt sinne materialiseras. Det är också med hjälp av personligheten som vi tolkar och värderar vår omvärld.

Vet med dig att gradering av din livskvalité styrs av denna din uppfattning om dig själv och din omvärld. Den som skattar livet i dig och värderar sig själv och andra är din personlighet. Den som oroar sig, tvivlar, resonerar, diskuterar, dividerar, förhandlar och håller dig borta från kärleken inom dig är din personlighet. Den som har svårt att släppa ifrån sig sorger, smärta och lidande och andra illusioner skapade ur sinnet är din personlighet. Det är inte i grunden vem du är. Lika lite som att du är dina tankar, lika lite som att du är dina känslor är du i verklig och sann mening din personlighet.

Bortom illusionen strömmar kärleken och den bara är. Du är. Alltså är du kärlek. I dig finns allt det som är allomfattande och evigt och det är ovärderligt.