Att välja sina relationer

Om och om igen kom det för att visa mig vad jag själv skapade i sinnet som krånglade och sänkte mig. I olika former förvisso, men alltid med samma kontenta: att jag blev dränerad på energi.

Jag är tacksam för sommarens insikter och mentala små käftsmällar, då jag själv har bett om dem. Jag ville lära mig allt om vänskap ur hjärtat på ett hållbart, varaktigt och djupare plan. Hjärnan hade tidigare burit på föreställningar om ansvar i vänskapsrelationer som lagts på mig utifrån och som jag omedvetet spelat med i.

Jag kan idag uppleva hur min egen frekvens och vibrationer höjt sig rejält från illusioner. Hur relationer baserade på osanningar visade sitt ansikte för mig denna sommar och hur allt rasade. Mina egna ohållbara beteenden i den yttre strukturen föll dem lika så. Jag har aktivt och medvetet fått lägga ner förväntningar, krav och tron på att jag måste förklara mig.

Detta innebär att jag idag är mån om mig och vem jag spenderar min tid i verkliga livet med. Vem jag ger utrymmet och engagemang till i det närvarande mötet.  

I hjärtat finns inget krångel, antingen vill du vara med den andra eller så vill du inte. Vilka vill du vara med? Vilken frekvens vill du att dina vänskapsrelationer ska matcha? 

Jag vet vad jag vill och det är framförallt att vara min egen bästa vän och att få utrymmet att vara det på genom en hel del egentid. Känner mig lyckligt lottad som i mitt nu har sådana vänner som tillåter mig ta mitt space och som är kärleksfullt närvarande när vi väl ses. 

Bekännelser

Ibland fattar jag nada, zero, pannkaka. Alla goda råd gömde sig åt var sitt håll. Hjärnan fick fri spinn och förmodligen hann jag knappt registrera när jag tappade det. 

När det susar ända ner i tårna och villrådigheten tar över. Det är då jag får upprepa högt för mig själv: 

"andas min vän, stoppa ner fötterna i myllan, titta upp, öppna dig för en annan verklighet än den förvirringen skapat". 

Medan den plötsliga tropiska kvällsbrisen fläktar på mig låter jag alla intryck och utmaningar som människan i mig inte kan greppa få passera. Utan att lägga någon värdering på det som pågår där i den konstruerade verkligheten tillåter jag den bara vara. 

Jag har lärt mig en oerhört avgörande skillnad i mitt förhållningssätt till min mänsklighets varande detta år och det är att acceptera, älska och omfamna allt som är. Det är i mitt här och nu som jag får kontakt igen med det vidunderliga varandet.

I vila behöver våra hjärnor inte förstå. Där behövs ingen kontroll eller svar på vad ska hända här näst. I den zonen får varandet ta överhand, och det är där vi många glömmer bort att hämta hem oss. 

Ja jag bekänner jag springer fortfarande ifrån mig emellanåt. Det är som det är. Gå hem igen. 

Bara en liten torsdagseftermiddagspåminnelse.                          💗🌸💗