Jag skriver ett försoningsbrev

Jag har tänkt på vår relation och jag vill att du ska veta att jag förstår hur övergiven du måste ha upplevt dig vara: under sängen, inlåst på toaletten, efter bestraffningar, skrikandes i försvar.  

Jag är så tacksam för att du under din uppväxt aldrig krympte eller tog på dig en osynlighetsmantel. Trots att du tidigt fick lära dig att parera och läsa av stämningar hemma så tillät du dig fantisera fritt och leka ohämmat. Jag är stolt över dig att du aldrig lät dig kuvas eller stöpas. Gud inom dig och kontakten med rösten var och är mirakler.

Jag är ledsen för att du tog på dig stryk på den vägen, att du byggde upp och lagrade det sagda och gjorda från henne som en del av dig själv i form av konstant kritik och oduglighetskänsla i ditt unga vuxna liv. 

Jag beklagar att du trodde på att du var omöjlig, lat, bekväm, oresonlig, oönskad och icke älskad.

Jag önskar jag hade gått tillbaks till dig där du blev utspridd och kvarlämnad tidigare, att jag hämtat hem dig kärleksfullt men jag visste inte vad kärlek var. Jag tackar dig för ditt tålamod, för att när jag väl kom tillbaks hem så lät du mig ta dig in i min villkorslösa famna, tack till bebisen, till ettåringen, till treårstrotset och upp till en ledsen tonåring. Tack för att ni tror på mig idag och att ni litar till att kärleken helar oss. 

Jag förlåter mig själv för att  pappas död 1998 utlöste lång tid av mörk sorg. Jag är ledsen att jag inte förstod att ta hand om känslorna av att ha blivit övergiven och förkrossad för all tid av hans plötsliga hjärtstopp. 

Jag förlåter att jag lät mitt liv styras av sorgen och att jag tog på mig olika roller som var och en bidrog till ohälsa, vrede, frustration, depression och utmattning. 

Jag förlåter mig för att jag tillät mig bli värderad, dömd och identifierad i den yttre strukturen. Jag förlåter mig för att jag flyttade tillbaks till min hemstad, jag förlåter mig för att jag trodde på att jag kunde reparera min relation med henne genom att spela hennes spel och vara duktiga dottern.

Jag förlåter mig själv för alla de gånger jag brukat våld på mig i mental, fysisk och känslokropp. Jag förlåter mig själv för att jag de senaste åren efter utmattningen överlämnade makt och kontroll till egot trots att jag i hjärtat kände att det inte stämde. Jag är obeskrivligt tacksam att min andliga kropp vaket kallade på min uppmärksamhet genom denna period. 

Jag förlåter mig för att jag under 2014 förbrukade mig, för att jag inte satte kärleksfulla gränser och för att jag in absurdum trodde att mina prestationer skulle ge mig värde och kärlek utanför mig. Jag är samtidigt tacksam för att korthuset rasade och illusionen kraschade.

Jag förlåter mig själv för att jag utsatt mig för sådan enorm press av att varje dag tvinga mig in i något som jag inte vill. 

Jag tackar universum för ljus, för tillit som spreds, som tände upp och tillät min egen inre kraft börja vibrera och stiga i frekvens. 

Jag är tacksam att medveten närvaro fyllde upp mig inifrån och för den fantastiska utveckling  och transformation jag tillåtit genom att aktivt välja i mitt varje nu hållbar varaktigt välmående och glädje. 

Jag är förlåten och jag är fri. Jag älskar mig. Frid 

Acceptera och förlåta

Inget blir någonsin vad jag med min skuld och min skam tidigare har upplevt. Jag visste inte då vad jag agerat på, reagerat efter eller vilken tung energi som jag burit på och som tolkat den illusatoriska världen. 

Att släppa ut de dystra och destruktiva vibrationerna uppåt och förlita mig på den nåd som kommer från den allomfattande källan är min enda sanning i verklighet amen.

Det jag vet idag skänker inte bara tröst, lättnad och tillit, det ger mig inre frid som långsamt men säkert sipprar ut i varje cell i min kropp och transformeras till varaktig välmående.

Jag vet att det är min uppgift att se till att vårda och upprätthålla denna balans. Jag vet att det är ett ansvar jag kan och vill ta. I meditation, i bön, i högre kunskap och i att hålla mitt kärleksfulla flöde så vet jag att jag är hemma. 

Jag är hemma och jag har det gudomliga inom mig, precis som även du har då vi är en. Det är glädje, det är lekfullhet och det är hög energi i ditt varje nu genom dina val. Med fokus och vilja på dina steg är du fri att ta dig dit du vill 💙 

Att leva högfrekvent är ditt val

Vi har olika ingångar till att gå till handling med rensning av all icke kärlek vi lagt på oss genom åren. 2016 är verkligen rensningens år för mig, på min väg mot att fullt ut leva och konsumera högfrekvent. 

Min resa har gått genom invärtes mental och känslomässig rensning; att observera utan att döma och värdera mina föreställningar och spel som pågått, som fortfarande pågår då jag är här i mänsklig form för att leva och lära. 

Det går allt fortare att registrera när det krånglar, skaver eller inte är ren skär kärleksenergi som upplever och tolkar. Jag tycker mig veta när det är sinnet som lurpassar och vill återta kontrollen och styra. 

Det är skönt att veta att jag har rensat upp och tagit ansvar för dem mest avgrundsdjupa och mörkaste illusionerna om mitt eget självvärde. Det blir liksom inga fall och dramer längre. Det blir inga tvära sentimentala kast och mitt liv handlar inte om dåtid eller framtid. Här och nu är det kristallklart och fyllt av villkorslöst varande. 

Det känns allt enklare och givet att äta sånt som gynnar mitt varaktiga hållbara välmående och min inre glädje. 

Det innebär på inget sätt att min mentala kropp eller min känslokropp inte får sin vilja igenom, det betyder att jag är medveten om vilken vilja jag styr efter. I längden och i det stora hela är det inte lilla barnet och offret som styr mitt ätande längre och min vilja att äta högfrekvent finns där allt mer i fokus. 

Jag vet att jag är på väg på en resa där det inte längre finns någon återvändo och jag litar fullt ut till processen. Jag jobbar med rensningen i mitt tempo och jag tar fullt ansvar för min vilja.

Frid 💙

Längtan hem 💜

Allt är energi. Allomfattande och strålande. Sammansatt och riktad. Energi. Vi har ett inre universum. Vi är uppsättningar av energier. Ursprunget. Källan. Alltet. Gud. Kalla det vad du vill. Vi är alla en. Hemma hos oss själva i vår ryggrad finns stommen. Grundenergin. Ljus. Mittpunkten. Förenade. Skalar vi av oss allt vi klätt på, tänkt och känt är vi där tillsammans. Lika. Utan dömande. Utan värderande. Vi är. Ren skär kärlek.

Så svårt för dig att förstå att du i din grundenergi står utan skuld. Vi är energier. Förkroppsligade. I mänsklig form på vår kära jord. Här i detta liv för att lära. Vi har alla burit på våra läxor och vi har hamnat i situationer och händelser och stött på olika energier på olika vägar bort men inte hem. 

Så vad händer när du återvänder hem och slutar famla efter svaren i de yttre strukturerna hos andra delar av dig? Då tar du varsamt hand om dig. Du börjar lyssna och ta dig själv på allvar. Du lär känna din inre röst och din längtan. Ditt välmående blir prioriterat och din glädje blir varaktig och hållbar. 

Du ser dig inte separerad från någon utan förstår att du är fullkomlig och hel i din grundenergi, ditt autentiska ursprungliga jag. Du har vaknat upp och ditt medvetande börjar söka sig till sammanhang där du kan få utvecklas och växa. Du tillför flöde och expansion i ditt varje nu.

Och det finns dem som gjort det före dig och det finns dem som är i sin renaste form. Det finns dem som för dig representerar den där sköna, vackra och kristallklara energin. De är vägvisare. De är guider. De är ljusbärare. De är ljusarbetare. Och de finns. På vår jord flödar det av en massa positiv energi som är kärlek. 

Mannen på bilden berör mig. Han appellerar till mitt hemma. Jag älskar energin. Ett med allt. Allt och ingenting. I evighet. Bortom tid. Bortom rum. Och inga illusioner kan någonsin ta det ifrån dig eller mig. Du är en del av allt. Jag är en del av allt. Universum inom oss.