Liten summering av perioden som dragit förbi

Att leva livet ur hjärtat innebär för mig med det vakna medvetande jag har i mitt just nu att tillåta mitt varande få största möjliga utrymme. Jag är färdig med att sätta värde på min existens baserat på prestation.

Jag vill fortsätta leva i glädje som jag lärt känna den och stöttar mig själv numer till att göra val som långsiktigt och hållbart går i harmoni med mitt välmående och lust till livet: med andra ord urkraften i att få vara mig fullt ut. 

Tidigare famlade jag efter rättesnören. Jag önskade desperat följa en mall, en allmän sanning som skulle kunna representera kärleken. Av lågt eller nästintill obefintligt självvärde har jag många gånger lämnat över rodret, makten och definitionen av mitt varande till något utanför mig och lyssnat på andra i första hand och tillskrivit de högre värde än mig själv.

Att på allvar komma hem och att stanna kvar, lyssna på mig, ta mig på allvar och faktiskt prata med mig själv och söka svaren inom mig har varit otänkbart för min hjärna. Även om jag länge har skrivit om intuiton och att låta den vara livets kompass så har jag inte levt fullt ut som jag lärt, fram tills för ganska nyligen. 

Jag börjar se att det där med att känna en stabil och egen värdegrund förankrad från mig ner i jorden och upp i universum är det jag försiktigt har jobbat med nu de senaste två åren. Heja, mitt rotchackra är i balans på alla plan! 

Nästa läxa och lärdom som jag antagit är att fortsätta träna gränssättning på jobb och i relationer. Mina egna kärleksfulla gränser som stöttar min vilja och min idé om hur jag vill leva mitt eget liv.

För att kunna göra det har jag börjat observera mina blixtsnabba tankar och känslor som kommer från personligheten med dömande och värderande av min egen existens.

Istället för att låta min personlighet manipulera mig med sin uppfattning av rätt och fel vill jag lustfyllt och nyfiket träna mig med mitt vakna medvetande att känna in och gå på min rena intuiton. 

Det är hög tid att låta hjärtats intentioner få expandera med full styrka åt alla håll och kanter och tända upp mig själv. Fri från grubblerier och bärande av andras känslor och karma. 

Känner mig så lycklig och klar i kropparna efter den senaste periodens intensiva utmaningar och transformationer. 

,

Puss på er alla och må ni låta er kraft få leva ut och styra 👑🌸💜

Hur känns det?

En sak min kära mentor och vän Diana många gånger har påpekat är orden: "men hur känns det då", denna mening har min hjärna registrerat men inte greppat.

Hjärtat har uppenbarligen med eller utan allt prat om intuition, inre stämgaffel och kompass inte fått en susning till att integrera orden: "hur känns det då?" Icke! 

Jag har ju som jag skrev i ett tidigare inlägg haft en duktigt manipulativ mental kropp som vägrat ge med sig kontrollen när det gäller analys och att få in saker i små lämpliga boxar och fack. Jag har alltså varit upptagen av att kategorisera och analysera mina upplevelser och glömt bort hur det känns. Dessutom kan jag biktenligt erkänna att hjärnan utan min vetskap kört ett strategiskt spel, som gjort att jag eftersökt och jagat min kraft utanför mig. 

Om ni följer bloggen vet ni att jag de senaste dagarna stått i en kraftig metamorfos. Nu råkar jag ju känna till att jag inte är särdeles ensam om detta fenomen, vi har kollektivt stått under tryck av starka energier med Mercury retrograd, fullmåne, solförmörkelse och allt vad det nu är. 

Fram till denna senaste episod av kraftigt och smärtsamt skalande av löklager har jag således fortfarande varit upptagen av att regissera mitt liv och liksom stå utanför och betrakta det. I god tro tänkte jag väl att det var mitt högre medvetande som på något vis hade lite kontroll, som stod över allt annat mänskligt och dirigerade med taktpinne 😂

Och så var det bara en överaktiv mental kropp och övertrött hjärna som har haft sitt lilla roliga på diverse arenor, främst i vänskapsrelationer. Suck. 

Men så hur känns det då? Jo nu när trycket har börjat lätta och jag känner klarare igen kan jag på riktigt börja förstå poängen med att bara vara, ända ner i hjärteroten fattar jag så äntligen meningen med varandet för just den själ som är här.

I mitt nu skriver jag, då är jag i handling. Jag vet att jag vill ge ut dessa ord, då många av er känner igen sig och om jag har hjälpt mig en bit på min väg mot att leva fullt ut i hjärtat vill jag självklart dela med mig. 

Men att ha balans i flödets fors är att likt andetagen både dra in och ut. Min rika visdom och kraft ligger just i vilandets varande. Det är där jag är när jag är i mitt essens. Och hade min kära mentor inte varit så envis och kraftfull i sitt uttryck så hade min personlighet aldrig förstått detta.

För att sända ut kärlek drar jag in kärleken och det gör jag allra bäst i mina tysta och intimaste samtal i närvaro och möte med mig själv. Gud inom. 

I mitt nu

Att gå bredvid och se på sitt liv, upptagen av att regissera och berätta om det som händer. Att analysera in i minsta beståndsdel och tro sig kunna skatta saker genom att beskriva dem. Det är ett beteende och en väg jag tidigare har valt i flykt från mig själv och oftast på grund av lågt självvärde. 

Långsamt, varsamt och närvarande i upplevelsen av alla möten är jag idag i mitt nu. 

Och det finns forfarande så mycket jag vill berätta för dig för att min själ författar. Men jag är färdig med att stå utanför och tro mig förstå. Jag kliver tillbaks in och är med mig i kärlek. 

Finns inga skäl längre till att tveka. Naken i sanning 💜