Vem följer du?

Jag hade skrivit ut min uppsägning kort och konsist på ett A4 och andaktigt lagt in pappret i en plastficka. När jag klev in i mötesrummet smärtade mina käkar och jag vispade runt händerna i olika lägen.  

Hon tog emot pappret ögnade igenom det och sköt kvickt tillbaks det med orden: "ta tid på dig", av någon anledning tittade jag upp på henne djupt och länge och andades ut med hjärtat. 

Min inre röst hade hela tiden sagt att jag vill sluta fly. Att jag var på min rätta väg i mina lärdomar i att aktivt öva mig på mina kärleksfulla gränser, att våga stanna kvar hemma i mig själv.

I förvirring och iver att lära sökte jag under våren fortfarande efter rättesnören och bekräftelse utanför mig själv, framförallt efter en tillhörighet som kunde ge mig en annan identitet. 

Jag värderade och dömde fortfarande ut olika livsstilar och modeller, beteendet denna gång var förtäckt med ett andligt uppvaknandet och en övertro på andliga förespråkare. Ja, egot spelade mig som ni hör forfarande ett härligt spratt. 

Parallellt med detta har min personlighet faktiskt transformerats och tillåtit mig komma i djupare kontakt med min innersta kärna och sanning. Min intuition och mitt hjärta har expanderat och håller utrymmet. På grund av denna dissonans ledde det till en härdsmälta. En annan slags utmattning- den andliga var då över mig. 

Det var riktigt skönt att lägga ner alla bollar och att på allvar börja leva. Orden hon sa "ta god tid på dig" resonerade, och det har i praktiken inneburit att jag lär känna mig själv, mitt välmående och min glädje i mitt nu.

Jag utmanar mig själv varje dag, framförallt på mitt jobb i förskoleklass, jag övar mig på de verktyg jag har skaffat mig det senaste året, men frågan jag ställde mig vid tidpunkten runt Spaniensemestern var högst relevant: har jag kul? 

Igår var första gången denna höst som jag avskalat och naket kunde svara ja på denna fråga. Och vad behövdes för att jag skulle kunna landa i det svaret? Det vet jag och det räcker för mig. 

Inspirerad och lustfylld i mig själv står jag nu kvar. 

Tack för att du ville ta del av mina ord och jag vet att även du kommer allt närmare din renaste klang. 

Trygg

Den trygghet som är med vissheten att du bär, när du vågar släppa ut allt och möter upp dig själv, då förmår inget längre hålla dig gisslan. 

När du älskar dig fullt ut genom skuggorna och in i ljuset och allt löses upp, då finns bara förnöjsamheten kvar. 

Vissheten om att allt är precis som det ska. I tillåtande finns utveckling, och med lärdomarna ökar välmåendet. 

Förmågan att vara den jag vill vara för mig. Ja visst; naken, öppen, hudlös och skör, min enorma kraftkälla att ösa ur. Varandet.

Självkärlek

Att vakna upp och bjuda dig på omtänksamma och älskliga tankar, att ligga kvar vaket och känna in dina fantastiska levande och fria andetag.

Du tar dig utrymmet för en dusch eller med kärlek tvätta ansiktet, sen klär du på dig något som lyfter morgonen ur nattens dvala och adderar ljus och de färger som glittrar med ditt inre. 

Varsamt intar du en kopp av det du tycker är gott, själv föredrar jag numer citronvatten, kanske tar du den med dig ut eller tänder ljus och sätter på skön musik. 

Medveten om dig talar du vackert med din personlighet och lovar dig själv att vara närvarande och kärleksfull genom dagens resa. Vad det än är som samspelar fint med din glädjes ton så kommer du tillbaks till den melodin i ditt varje nu. 

Du är allt och ingenting och genom de facto att du lever lyser ditt varandets magi som det mirakel du är. När du vilar ögonen på sådant runt om dig som får ditt inre att le så är det en spegling på din skönhet. 

Lika mjukt och andaktigt som du håller av en annan älskar du dig, din vilja, din lust och din längtan. Du rår om dig genom dagens timmar och är på plats i ditt eget sköna hemma. 

Du ger dig själv kärlek och tar emot allt som är runt dig med kärlek. Kärleken vibrerar och håller den högsta av frekvenser, du är den. Kärlek börjar med dig inuti dig. Inifrån ut. Älska dig.