Idag är det en "vad är det jag egentligen håller på med? Vad är det jag egentligen vill ge ut till världen? På vilket sätt vill jag egentligen tjäna världen i kärlekens namn?" - dag.
Jag tittar på min resas framfart och det känns inte längre lika relevant att inbilla mig att jag går akademin för att bli andlig terapeut. Jag erkänner att jag går den för min egen skull och jag vet att det är min renaste intention utan att värdera eller döma den.
Det är mitt författarskap som jag vill utveckla och det är genom det skrivna ordet som jag vill tjäna kärleken.
Jag vet att jag har hållit fokus på min egna personliga resa och utveckling. Och jag känner mig inte det minsta redo ännu att hjälpa andra. När jag skriver är det fortfarande ur mitt eget perspektiv och alla ord är sprungna ur det jag själv upplever som människa och går igenom.
Jag vill forfarande hjälpa mig själv först. Har denna Mercury retrograd period fått tillgång till ett brett helikopter perspektiv och kunnat så hur långt jag förvisso kommit, men hur lite av ödmjukhet inför min egen mänsklighet jag har hållit. Jag har ställt höga krav och pressat mig hårt igen.
Jag vet att jag är kärlek och att jag är ljus, jag har även de senaste veckorna fått skärskåda och inser att jag parallellt med min själsliga utveckling klivit in och ur ett uppblåst ego som gått igång på prestation och sin egen förträfflighet.
Idag tar jag ett par kliv tillbaks och ber om hjälp. Jag bugar och accepterar mig för allt som är jag inklusive mina öppna köttsår som nu blottats.
Jag vill tillåta min egen läkning. Jag har haft så bråttom och ignorerat tålamodet. Tårar strömmar ner för mina kinder och jag förstår att jag måste ta hand om mig 💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar